Fjällvandring i Sälen dag 3

Den tredje och sista vandringsdagen åkte vi upp till Hundfjället för att se hur det såg ut där sommartid. I Hundfjället lärde jag mig åka slalom i fyra-femårsåldern och har sedan dess varit där många gånger. Därför var det lita extra roligt att göra ett besök, även både jag och Linnea är överens om att det vandrings mässigt var bäst i Lindvallen.

Vandringen i Sälen började med att vi skulle ta oss upp för Väggen, Sveriges näst brantaste slalombacke som sägs ha en lutning på 45 grader. Det var inte helt enkelt att ta sig upp för denna backe så det krävdes både många och långa pauser för att vi tillslut skulle komma upp till toppen. Skulle nog INTE vilja göra om det, men en kul grej att ha gjort. Innan vi vandrade vidare tog vi en paus för att få bort mjölksyran i benen.

Tyvärr så syns det inte på bild hur brant det egentligen är...

Vi hade bestämt oss för att vandringen i Hundfjället inte skulle bli så lång och därför valde vi att följa en led som gick till toppen av fjället och sedan gå därifrån till Trollskogen. Terrängen längs leden var stenig och ganska knölig att gå på så det var mycket enklare att gå bredvid. Hundfjället var mycket kalare än vad det var i Lindvallen, så det fanns inte så jätte mycket att se längs vandringen. Men det är kul att ha varit uppe på toppen. 

Att gå direkt från toppen av fjället ner till trollskogen gick till en början väldigt bra men den sista biten ner var riktigt brant och inte helt lätt att ta sig nedför. Tillslut kom vi i alla fall fram och det var nästan ännu mysigare att gå i trollskogen på sommaren än vad det är att åka skidor på vintern. Man ser mycket mer när man går och vi upptäckte att vi missat massor av troll under vintrarna. Det var även betydligt mycket enklare att ta sig in i de små stugorna längs vägen. När vi gått igenom hela trollskogen så kände vi oss nöjda för dagen och gick tillbaka till bilen. Sträckan vi gick blev denna dag ca en mil.